Ni alla har hört talas om Tilly, den otroligt söta och klumpiga hunden som jag har ibland. På bloggen har ni i princip bara fått höra om allt bra med henne hur duktig hon är i agility, snabblärd etc. Men det är inte bara solsken som rubriken säger. Utan det ända negativa med henne är att hon skäller. Tilly är osäker på människor så hon skäller på de och ibland slutar hon inte. Ni har ingen aning om hur jäkla jobbigt skall hon har, det ringer i öronen på en. 

Den här gången hon är hos mig känns de bara somm att hon har blivit värre, hon skäller för det minsta lila ljud i trapphuset. Även om du lyckas korrigera henne  så hon kollar på dig med ögonen bakåt, blicken mot som frågar vad hon ska göra och avslappnad mun/kroppsställning. Så kommer ändå ett "moooff" efter en stund, hon ska alltid ha det sista ordet. Det går att distrahera henne med godis och säga sitt-ligg-sitt-ligg, men jag kan inte alltid ha godis på mig och sen vill man ju inte belöna henne för att hon skäller. Jag vet inte vad jag ska göra. känns som att jag vill ge upp (men kommer jag självklart inte göra). Känner mig så otroligt hjälplös..